”Osmart” telefon smartare än smartphones?

Måns Nilsson

punkt_660_409px

Det schweiziska företaget Punkt lanserade i somras en ny mobiltelefon som bara kan hantera röstsamtal och sms. Är marknaden redo för den korkade mobilen?

MP 01, den nya mobiltelefonen som vi tidigare skrivit om här, lanserades under årets designfestival i London. Formgiven av den brittiske industridesignern Jasper Morrison utmärker sig MP 01 genom en nedtonad svart profil. Men det som verkligen skiljer MP 01 från mängden är enkelheten: den kan användas för röstsamtal, sms och innehåller en kalender, men det är allt. Inga fiffiga appar, ingen mail, ingenting av allt det som erbjuds i alla smartphones som översvämmar marknaden.

Punkts grundare Petter Neby tror att det finns en marknad för en produkt som tillåter användarna att koppla av och i stället fokusera på det riktiga livet.

punkt_660_409px_long

”Dagens smartphones för stora”

– Varje dag konsumerar vi mer och mer skräp och blir mer och mer avskärmade från det riktiga livet. Det är bara att titta sig omkring – det är en katastrof, säger han i en intervju i The Guardian.

Petter Neby anser också att dagens smartphones har blivit så stora att det helt enkelt är opraktiskt att svara i dem och att det därför finns en nischmarknad för en ”second device”.

Hur det kan fungera i praktiken kunde undertecknad själv bevittna ombord på pendeltåget häromdagen. Mitt emot mig satt en ung kvinna som i likhet med många andra passagerare satt och pillade på sin smartphone. Plötsligt ringde det – men inte i smartphonen. Ur fickan halade hon upp en gammaldags liten mobiltelefon som hon började prata i samtidigt som hon fortsatte att peta på smartphonen.

Nokia 105 gör comeback

Ett annat tecken i tiden är det franska företaget Lekki, som säljer klassiska Nokia och Ericsson-mobiler, och att Microsoft i juni lanserade en uppdaterad version av Nokia 105. Punkt har prissatt sin MP 01 till cirka 3.000 kronor vilket kan verka svettigt för en o-smart telefon. Men det kanske visar sig att Petter Neby har hittat en guldgruva.

 

Text: Erik Aronsson