Wearables – värdelösa utan relevant data

Måns Nilsson

Wearables, ”bärbar teknologi”, är redan en del av vår vardag. Smarta klockor, aktivitetsarmband och Google Glass är bara början – men utan framtidens valuta saknar de värde. 

w_tech_660

Att vara online innebär något helt annat idag än för 20 år sedan. Då, 1995, var Internet något du kunde ägna dig åt när du hade gott om tid och oändligt med tålamod. Det tog åtskilliga minuter för modemet att koppla upp sig, för att inte tala om hur länge man sedan fick vänta på sidor som laddades.

Nå. Gratulationer till mänskligheten som inte gav upp: idag är vi omgivna av uppkopplade prylar som dygnet runt kommunicerar och tar emot information via nätet.

Wearables har gett kroppen en ny roll

Nikes Fuelband och Jawbones Up mäter hur vi rör oss, sover med mera. Startupföretaget Interaxons Muse mäter vår hjärnaktivitet med ett band runt huvudet. Crowdfunding-succén Pebble pratar med ett gäng olika appar, visar vem som ringer, och håller koll på ditt schema.

Wearables underlättar vår vardag, och har dessutom gett den mänskliga kroppen en helt ny roll: den har blivit en digital resurs. Prylarna har helt enkelt outsorcat en helt avgörande del av informationskedjan till oss, användarna. Genom att generera och sända data (kroppstemperatur, rörelse, puls, osv) ger din kropp all information dina wearables behöver för att kunna göra sitt jobb. Vi hjälper själva till genom att till exempel mata in värden om hur vi känner oss, vad vi ätit, vad vi ska göra härnäst, och så vidare. Allting fångas upp och blir en del av ekosystemet av prylar runtomkring oss. Detta är the Internet of Things, och vi står själva i centrum.

Tillverkarna begränsar utvecklingen

Möjligheterna är många och de flesta användningsområden kan vi inte ens gissa oss till idag. Men än så länge begränsas de av tillverkarnas ofta krampaktiga insisterande på avgränsningar och plattformsberoende. Alla prylar ”ska” inte kunna prata och interagera med varandra, för den ena stora mjuk- eller hårdvarutillverkaren vill inte ha med den andra att göra. Kanske är den gemensamma förhoppningen hos alla stora aktörer att ta död på varenda konkurrent (ganska naivt, men det kriget får vi nog leva med ett tag till – tills tillverkarna insett att människor fortfarande är individer, och att alla inte vill ha exakt samma sak).

IBM räknar med 100 000 000 000 (hundra miljarder!) uppkopplade prylar år 2050, samma år som världens befolkning enligt FN kommer nå 9 miljarder. Teknologin växer snabbare än mänskligheten. Vi täcker planeten med saker som överför, organiserar och lagrar framtidens säkraste valuta: data.

Wearables kräver data – rätt data

Effektiviteten i dessa prylar – att vi överhuvudtaget kan dra någon nytta av dem – är helt avhängig data. Rätt data. Vilken data genererar vi, hur analyseras den, hur ska den sorteras för att vara användbar?

Utmaningen är att ge tillbaka denna data till oss, användarna, på ett meningsfullt och användbart sätt. Vi måste behöva den. Eller så måste ett behov skapas, lika framgångsrikt som Apple gjorde med iPhone.

Annars blir wearables bara nästa dagslända; en kul grej som vi använder ett tag, för att sedan låta samla damm bland minidisc-spelare, personsökare och annat som skulle ”förändra livet för alltid”.